Kondylom är en av de vanligaste könssjukdomarna i Sverige. Den orsakas av humant papillomvirus (HPV) och kan ge vårtor i underlivet eller kring ändtarmsöppningen. Även om det ofta är ofarligt, kan det vara både fysiskt och psykiskt besvärande. Här får du veta mer om hur det smittar, vilka symtom som är vanliga, hur det behandlas och när du bör testa dig.
Kondylom orsakas av humant papillomvirus, HPV. Det finns flera olika typer av HPV-virus och de som orsakar kondylom liknar de typer som ger vårtor på andra ställen på kroppen. HPV-infektioner i underlivet är mycket vanligt, men de flesta får inga vårtor.
Infektionen läker ut av sig själv hos de flesta, och viruset har då sannolikt också försvunnit ur kroppen. Personer som är friska i övrigt får väldigt sällan långvariga komplikationer. Men personer med allvarligt nedsatt immunförsvar kan drabbas av besvärliga vårtor över stora delar av underlivet.
Hur överförs smittan?
Kondylom smittar främst genom sexuell kontakt – både vaginalt, analt och oralt. Du kan bli smittad även om det inte finns synliga vårtor, eftersom viruset kan finnas på ställen som skyddet inte täcker.
Kondom ger därför inte ett fullständigt skydd mot smitta. Inkubationstiden – tiden från smitta till symtom – kan vara lång, ibland flera månader eller år.
Vilka symtom ger kondylom?
Det vanligaste symtomet är vårtor i underlivet eller kring ändtarmsöppningen. Vårtorna påminner om hand- eller fotvårtor och kan vara:
Flikiga, rundade eller lätt upphöjda
Färgade som huden, rosa, vitaktiga, röda eller bruna
Enstaka eller i grupper
Hopväxta till större utväxter
Vissa får inga synliga symtom alls, medan andra kan uppleva symtom som:
Klåda
Sveda
Små blödningar
Obehag vid samlag
Även så kallade platta kondylom kan förekomma. Det innebär att slemhinnan är virusförändrad, men har inte några synliga vårtor.
Kondylom hos man och kvinna
Hos män kan vårtorna sitta:
På penis
Under förhuden
I ljumskarna
Kring ändtarmsöppningen
Hos kvinnor förekommer de ofta:
På blygdläpparna
I slidan
På livmodertappen
Kring ändtarmsöppningen
Både män och kvinnor kan bära på smittan utan att veta om det, eftersom infektionen ibland är helt symtomfri.
Behandling av kondylom
Kondylom läker oftast ut av sig självt, men det kan ta månader, upp till ett år eller mer. Om vårtorna ger stora besvär finns behandlingar som hjälper till att ta bort dem.
Behandlingen påverkar dock inte själva viruset, som kan finnas kvar i kroppen en tid efter att vårtorna försvunnit. Det är därför vanligt att vårtorna återkommer och du riskerar att smitta andra, trots att du har behandlats.
Vanliga behandlingsmetoder inkluderar:
Receptbelagda krämer som appliceras direkt på vårtorna
Frysning (kryoterapi)
Bränning eller laserbehandling
Kirurgiskt borttagande
Det är viktigt att följa läkarens instruktioner noggrant för bästa resultat.
Hur skyddar jag mig mot kondylom?
Kondom och femidom ger ett bra skydd, men skyddet är inte 100-procentigt. Detta eftersom viruset kan finnas på ställen som skyddet inte täcker, exempelvis runt analöppningen eller på pungen.
Vaccin
Det finns vaccin som skyddar mot de typer av HPV-virus som oftast orsakar kondylom. Barn i årskurs 5 erbjuds gratis vaccination mot HPV via allmänna vaccinationsprogrammet. Om du inte har blivit vaccinerad i skolan kan du göra det senare. Du kan läsa mer om HPV-vaccin på 1177.
Testa dig för kondylom
Vårtorna kan ofta diagnostiseras genom en fysisk undersökning. Om du misstänker att du är smittad bör du kontakta någon av följande:
Vårdcentral
Barnmorskemottagning
Hud- och könsmottagning
Ungdomsmottagning (Vilken ålder som gäller kan variera beroende på var i landet du bor.)
Du behöver inte testa dig om du har en regelbunden partner som har kondylom och du själv inte har några symtom. Men om du har haft oskyddat sex med någon ny, är det alltid bra att testa sig för könssjukdomar.
Kondylom när du är gravid
Vårtorna kan växa i storlek eller bli fler när du är gravid, men försvinner ofta efter förlossningen. Viruset kan överföras från mamman till bebisen under förlossningen, men det är ovanligt att bebisen får några besvär. Viruset kan ligga latent hos barnet i flera år och senare ge vårtor, men det är ovanligt.