ADHD är relativt vanligt bland barn och unga och kan påverka allt från skolan till hur vardagen flyter hemma. Med rätt stöd, tydliga rutiner och förståelse för hur barnet fungerar kan livet bli mycket enklare. Här får du en lättöverskådlig guide till ADHD hos barn. Vi går igenom hur ADHD kan märkas i olika åldrar och vad du kan göra för att hjälpa ditt barn på bästa sätt.
ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Kärnsymtomen hos barn är ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Det kan märkas på olika sätt, till exempel:
Symtomen kan se olika ut för olika barn och variera över tid och beroende på miljö och belastning. Många barn kan fokusera djupt på sådant som är motiverande men tappa tråden i vardagsmoment som läxor, påklädning eller skolarbete.
Viktigt: ADHD har inte med intelligens att göra. Det handlar om hur hjärnan reglerar uppmärksamhet, aktivitetsnivå och impulser.
Under barndomen är det flest pojkar som får diagnosen ADHD. Överrepresentationen av pojkar minskar dock i vuxen ålder, då många flickor får sin diagnos senare i livet. Skillnaden tros bero på att flickors/kvinnors funktionsnedsättning tar sig andra uttryck och i och med detta är svårare att känna igen.
Flickors ADHD‑symtom visar sig ofta som ouppmärksamhet, dagdrömmeri och inre rastlöshet, samtidigt som de ofta döljer sina svårigheter genom att vara duktiga, hjälpsamma och följa regler. Ofta är flickornas svårigheter tydligare för deras föräldrar än för personalen i skolan.
ADHD debuterar under uppväxten, men hur det märks skiftar med ålder, individ och yttre omständigheter. Nedan listas exempel på hur symtomen kan yttra sig i olika åldrar, men kom ihåg att symtomen varierar mellan individer. Misstänker du att ditt barn har ADHD bör du alltid kontakta vården för utredning.
I denna ålder syns främst den hyperaktiva och impulsiva bilden. Vanligt mönster är:
Mer strukturerade skoldagar med högre krav och längre uppgifter visar ofta problem med uppmärksamhet, organisering och att följa instruktioner. Barnet kan ha problem som att:
Längre läs- och skrivuppgifter, flera lärare och ämnen ställer högre kognitiva krav på barnet. Här framträder ofta ouppmärksamhet tydligare, till exempel:
Socialt kan barnet ha problem med otålighet, missförstånd i lek och svårigheter att hantera känslor. Det kan ställa till det i kamratrelationer.
I tonåren visar sig ofta hyperaktiviteten som en inre rastlöshet. Planering, tidsuppfattning, läxfokus och känsloreglering blir alltmer utmanande i takt med att kravet på självständighet ökar.
Risker utan stöd kan vara:
Med rätt insatser och stöd minskar risken för negativa konsekvenser.
Tecken på ADHD kan ibland synas redan när barnet går i förskolan. Barnet kan ha svårt att sitta still, vänta på sin tur eller följa enkla instruktioner. När barnet börjar skolan blir svårigheterna ofta tydligare eftersom kraven på koncentration, planering och att orka längre uppgifter ökar.
Om du är orolig för ett yngre barn är BVC alltid första stället att vända sig till för råd och, vid behov, bedömning av en barnläkare.
Be om extra anpassningar: tydliga instruktioner, skriftligt stöd, plats i klassrummet med mindre störningar, uppdelade uppgifter och möjlighet att röra sig mellan momenten. Elevhälsan kan utföra en pedagogisk kartläggning och planera stödinsatser.
Hjälpmedel – eller kognitivt stöd som det ofta kallas – handlar om att göra vardagen enklare och mer förutsägbar för barnet. Här är några exempel:
