Vad är ADD?
ADD står för attention deficit disorder och är en form av ADHD, men utan den tydliga hyperaktiviteten och impulsivitetsproblematiken. I stället handlar svårigheterna främst om koncentration, uppmärksamhet och mental uthållighet.
I vissa fall används fortfarande benämningen ADD i vården, men i dagens diagnossystem (DSM‑5) ingår den i det som kallas ADHD - huvudsakligen ouppmärksam form.
Personer med ADD kan bland annat ha:
- svårt att koncentrera sig och svårt att hålla fokus
- svårt att komma i gång
- lätt glömma och tappa bort saker
- svårigheter med uppmärksamheten och lätt bli distraherade
- behov av mer tid för att sortera information.
Eftersom symtomen inte alltid märks utåt är det vanligt att ADD upptäcks sent i livet eller tolkas som stress, depression eller “lathet”.
Skillnader på ADHD och ADD
Den största skillnaden är att personer med ADHD i huvudsakligen ouppmärksam form saknar den yttre hyperaktiviteten som är vanlig vid ADHD.
ADHD:
- Synlig rastlöshet
- Svårt att vänta på sin tur
- Svårt att sitta still
- Impulsivitet
- Snabba humörsvängningar
ADD:
- Ingen eller låg hyperaktivitet
- Mer “inre kaos” än yttre
- Svårt att fokusera och avsluta uppgifter
- Lätt att försvinna in i egna tankar
- Trötthet och mental överbelastning
Många beskriver att de blir missförstådda eftersom deras svårigheter inte syns på samma sätt som vid ADHD — men påverkan på vardagen kan vara lika stor.

Symtom och tecken på ADD
Vanliga symtom hos både barn och vuxna är:
- Svårigheter att hålla kvar uppmärksamheten
- Lätt att glömma instruktioner och detaljer
- Långsam informationsbearbetning
- Svårt att hantera och organisera vardagen
- Att skjuta upp saker och svårt att komma i gång
- Utmattning efter uppgifter som kräver fokus
- Tendens att “zappa i väg” i tankarna
- Känslomässig överkänslighet
Symtom hos barn
Barn med ADHD och ADD kan ha svårt att följa instruktioner och fullfölja skoluppgifter, även om de egentligen förstår innehållet. Många dagdrömmer eller verkar “frånvarande”.
Symtom hos vuxna
Hos vuxna märks symtomen ofta som inre stress, svårigheter med tidsplanering och problem att hålla struktur i vardagen eller på jobbet.
Vad orsakar ADD?
Orsaken är inte helt klarlagd, men forskningen pekar på att det — precis som övriga ADHD-former — är ärftligt och att det handlar om hur hjärnan bearbetar information.
Faktorer som kan påverka:
- Genetik: Den tydligaste riskfaktorn.
- Miljöfaktorer: Till exempel prematur födsel eller låg födelsevikt kan öka risken.
- Stress eller trauma i barndomen: Påverkar inte orsaken, men kan förstärka symtomen.
Det är viktigt att komma ihåg att ADD inte beror på dålig uppfostran eller brist på vilja.

Behandling av ADD
Behandling sker alltid individuellt och kan bestå av en kombination av läkemedel, psykologisk behandling och stöd i vardagen. Målet är att underlätta vardagen, förbättra koncentrationen och stärka strategier för struktur.
Vanliga behandlingsmetoder är:
- Att lära sig mer om hur ADD fungerar
- KBT-inriktad terapi
- Coachning kring struktur och planering
- Anpassningar i skola eller arbete
- Läkemedel (för vissa)
Läkemedel för behandling av ADD
Läkemedel kan vara ett viktigt stöd för många, men är inte alltid nödvändigt. De vanligaste läkemedelsgrupperna som ordineras är:
- Centralstimulerande läkemedel - Dessa ökar mängden dopamin och noradrenalin, vilket förbättrar fokus och minskar distraktion.
- Icke‑centralstimulerande läkemedel - Passar personer som inte tål eller får oönskad effekt av centralstimulerande läkemedel.
Läkemedelsbehandling följs alltid upp noggrant av vården, och dosen anpassas efter individens behov.
Diagnostisering av ADD
Diagnosen ställs av läkare eller psykolog med särskild kompetens inom neuropsykiatri. Utredningen är omfattande och görs både på barn och vuxna.
Så går en utredning ofta till:
- Inledande samtal
- Genomgång av medicinsk historia
- Psykologiska tester
- Observation i skola (för barn)
- Bedömning av kognitiva funktioner
- Samtal med anhöriga när det är relevant
Utredningen ska ge en helhetsbild och utesluta andra tillstånd som kan likna ADD, till exempel depression, ångest eller stress.