Bipacksedel - Adrenalin Bradex

1 mg/ml injektionsvätska, lösning

adrenalin

- Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

- Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller

sjuksköterska.

- Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar symptom som liknar dina.

- Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

Adrenalin tillhör en grupp läkemedel som kallas adrenerga och dopaminerga medel. Adrenalin Bradex används vid livshotande akuta fall som t.ex. allvarliga allergiska reaktioner eller hjärtstillestånd.

Adrenalin som finns i Adrenalin Bradex kan också vara godkänd för att behandla andra sjukdomar som inte nämns i denna bipacksedel. Fråga läkare, apotekspersonal eller annan hälso- och sjukvårdspersonal om du har ytterligare frågor och följ alltid deras instruktion.

Adrenalin kan injiceras i en muskel (intramuskulärt) eller i skelettet (intraösseöst). Det måste spädas före injektion i en ven. Adrenalin ska inte injiceras i områden som t.ex. fingrar, tår, öron, näsa eller penis eftersom blodflödet i dessa områden kan bli otillräckligt.

Läkemedlet ges av utbildad sjukvårdspersonal. Läkaren avgör vilken dos och på vilket sätt läkemedlet ska ges beroende på vad som är mest lämpligt i ditt särskilda fall utifrån din ålder och ditt allmäntillstånd.

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Följande biverkningar har också rapporterats (förekommer hos ett okänt antal användare):

• huvudvärk, yrsel

• känsla av ångest, rädsla eller rastlöshet

• darrningar

• sömnlöshet, förvirring, irritabilitet

• avvikande humör eller beteende

• muntorrhet eller för stor salivbildning

• svaghet eller svettning

• förändrad hjärtrytm eller hjärtfrekvens

• hjärtklappning (snabba eller oregelbundna hjärtslag), takykardi (onormalt hög hjärtfrekvens vid vila), angina (bröstsmärta med växlande intensitet)

• högt blodtryck

• kalla armar eller ben

• andfåddhet

• minskad aptit, illamående eller kräkning

• upprepade injektioner kan skada vävnad vid injektionsstället, skador kan också uppträda i armar, ben, njurar och lever

• svårigheter eller oförmåga att tömma blåsan

• metabol acidos (en obalans av vissa beståndsdelar i blodet) kan förekomma

• förvärrade darrningar och förvärrad stelhet hos patienter med parkinsonism

• blödning i huvudet

• förlamning i ena kroppshalvan

• förhöjd blodsockernivå

• minskade kaliumnivåer i blodet

• ansamling av vätska i lungorna

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen och ampullen efter EXP. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 25 °C. Förvara ampullerna i ytterkartongen. Ljuskänsligt.

Endast för engångsbruk. Om endast en del av ampullens innehåll används ska överbliven lösning kastas.

Ta inte ut en ampull ur kartongen innan den ska användas.

Efter spädning ska den färdigberedda lösningen administreras så snart som möjligt men ska inte under några omständigheter förvaras i mer än 24 timmar vid 2–8°C, 3 timmar vid 23‑27°C vid exponering för ljus, eller 6 timmar vid 23-27°C skyddad från ljus.

Endast klar färglös eller svagt gul lösning fri från partiklar eller utfällningar ska användas.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

Endast klar färglös eller svagt gul lösning fri från partiklar eller utfällningar ska användas.

Upprepad lokal administrering kan orsaka nekros vid injektionsstället.

Det bästa stället för intramuskulär injektion är anterolateralt i den mittersta tredjedelen av låret. Nålen som används för injektionen måste vara tillräckligt lång för att säkerställa att adrenalinet når muskeln. Intramuskulär injektion av adrenalin i sätesmuskel ska undvikas på grund av risk för vävnadsnekros.

Långvarig administrering kan orsaka metabol acidos, njurnekros och minskad känslighet mot adrenalin eller takyfylaxi.

Användning av adrenalin ska undvikas eller ske med största försiktighet hos patienter under narkos med halotan eller andra halogenerade anestetika, med anledning av risken för att framkalla kammarflimmer.

Adrenalin ska inte användas tillsammans med lokalbedövning av perifera strukturer t.ex. fingrar, tår och örsnibb.

Blanda inte med andra läkemedel såvida inte kompatibilitet har bekräftats.

Adrenalin ska inte användas under förlossningens utdrivningsskede.

Oavsiktlig intravaskulär injektion kan resultera i hjärnblödning på grund av den plötsliga blodtrycksstegringen.

Påbörja övervakning av patienten snarast möjligt (hjärtfrekvens, blodtryck, EKG, pulsoximetri) för att bedöma respons på adrenalin.

Inkompatibiliteter

Spädning

För intravenös administrering ska Adrenalin Bradex spädas till en 0,1 mg/ml lösning (en 1:10 spädning av ampullens innehåll) med natriumklorid 9 mg/ml (0,9 %).

Dosering och administreringssätt

Adrenalin Bradex är avsett för intramuskulär och intraosseös användning. Endast för intravenös administrering efter spädning.

Akut anafylaxi

Intramuskulär administreringsväg är att föredra för de flesta individer som behöver behandling med adrenalin mot akut anafylaxi, i doser som anges i tabell 1.

Rekommenderad dos adrenalin är generellt 0,01 mg per kg kroppsvikt.

För vuxna är vanlig rekommenderad dos adrenalin 0,5 mg.

För barn vars vikt inte är känd kan nedanstående tabell, som visar rekommenderad dos enligt ålder, användas:

Tabell 1. Dos adrenalin 1 mg/ml som intramuskulär injektion mot svår anafylaktisk reaktion

Om patienten är svårt sjuk och det finns skäl att misstänka inadekvat cirkulation och absorption från det intramuskulära injektionsstället kan adrenalin ges som en intravenös injektion.

Intravenöst adrenalin ska endast ges av personal med erfarenhet av användning och titrering av vasopressorer från sin normala kliniska praxis (se avsnitt 4.4 i produktrésumen). Vid administrering av intravenöst adrenalin ska dosen ges efter spädning till 0,1 mg/ml lösning (dvs en 1:10 ml spädning). Dosen ska titreras med bolusdoser på 0,05 mg enligt respons. Ge inte den outspädda 1 mg/ml adrenalinlösningen intravenöst.

Vid behov av upprepad dosering med adrenalin rekommenderas intravenös infusion, med hastigheten titrerad enligt behandlingssvar åtföljt av fortsatt hemodynamisk övervakning.

Hjärt–lungräddning

Vuxna

1 mg adrenalin administrerat intravenöst eller intraossöst, upprepat med 3–5 minuters mellanrum tills spontan cirkulation återvänder. Om injektion sker genom en perifer infart måste detta följas av spolning med minst 20 ml vätska och upphöjande av extremiteten i 10–20 sekunder för att främja läkemedlets distribuering till den centrala cirkulationen.

Pediatrisk population

Rekommenderad intravenös eller intraosseös dos adrenalin till barn är 0,01 mg/kg. Beroende på vikt kan denna dos behöva ges som en 0,1 mg/ml lösning (dvs. en 1:10 spädning av ampullens innehåll). Efterföljande doser adrenalin kan ges med 3–5 minuters mellanrum. Maximal engångsdos är 1 mg.

Kassering

Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar.

Överdosering

Tecken

Överdosering med Adrenalin Bradex leder till rastlöshet, förvirring, blekhet, takykardi, bradykardi, hjärtarytmier och hjärtstillestånd.

Behandling

Behandling är huvudsakligen symtomatisk och understödjande. Försök har gjorts att motverka de sammandragande och arytmogena effekterna av adrenalin med en omgående injektion av snabbverkande alfareceptorblockerare, t.ex. fentolamin, följt av en betablockerare, t.ex. propranolol. En snabbverkande vasodilator, t.ex. glyceryltrinitrat har också använts.