Bipacksedel - Extavia®

250 mikrogram/ml pulver och vätska till injektionsvätska, lösning

interferon beta-1b

Läs noga igenom denna bipacksedel innan du börjar använda detta läkemedel. Den innehåller information som är viktig för dig.

• Spara denna information, du kan behöva läsa den igen.

• Om du har ytterligare frågor vänd dig till läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

• Detta läkemedel har ordinerats enbart åt dig. Ge det inte till andra. Det kan skada dem, även om de uppvisar sjukdomstecken som liknar dina.

• Om du får biverkningar, tala med läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska. Detta gäller även eventuella biverkningar som inte nämns i denna information. Se avsnitt 4.

Vad Extavia är

Extavia är en typ av läkemedel som kallas interferon. Interferoner är proteiner som produceras i kroppen och som hjälper till att bekämpa attacker mot immunsystemet, t.ex. virusinfektioner.

Hur Extavia verkar

Multipel skleros (MS) är ett långvarigt tillstånd som påverkar centrala nervsystemet (CNS), särskilt hjärnans och ryggmärgens funktion. Vid MS förstör inflammation den skyddande skidan (som kallas myelin) runt nerverna i CNS och hindrar nerverna från att fungera ordentligt. Detta kallas demyelinisering.

Den exakta orsaken till MS är okänd. Man tror att en onormal reaktion i kroppens immunsystem spelar en viktig roll i den CNS-skadande processen.

CNS-skadan kan uppstå vid en MS-attack (skov). Den kan orsaka tillfällig funktionsnedsättning, som svårigheter att gå. Symtomen kan försvinna helt eller delvis.

Det har visats att interferon beta-1b förändrar immunsystemets svar och bidrar till att minska sjukdomsaktiviteten.

Hur Extavia hjälper dig att bekämpa sjukdomen:

Enstaka kliniska händelser som tyder på hög risk att utveckla multipel skleros: Extavia har visats fördröja utvecklingen till definitiv multipel skleros.

Skovvis förlöpande multipel skleros: Personer med skovvis förlöpande MS har sporadiska attacker eller skov under vilka symtomen blir märkbart värre. Extavia har visats minska antalet attacker och göra dem mindre allvarliga. Det minskar antalet sjukhusvistelser på grund av sjukdomen och förlänger tiden utan skov.

Sekundär progressiv multipel skleros: I vissa fall märker personer med skovvis förlöpande MS att deras symtom förvärras och att de utvecklar en annan form av MS som kallas sekundär progressiv MS. I och med detta märker de att de blir allt sämre, oavsett om de får skov eller inte. Extavia kan minska antalet attacker och svårighetsgraden av attackerna, samt fördröja funktionsnedsättningens fortskridande.

Vad Extavia används för

Extavia är avsett att användas hos patienter

• som för första gången har fått symtom som tyder på att de löper stor risk att utveckla multipel skleros. Innan någon behandling ges kommer läkare att utesluta alla andra tillstånd som kan förklara symtomen.

• som har skovvis förlöpande MS med minst två skov under de senaste två åren.

• med sekundär progressiv MS med aktiv sjukdom, som visar sig genom skov.

Behandlingen med Extavia skall alltid inledas under övervakning av en läkare som har erfarenhet av behandlingen av multipel skleros.

Använd alltid detta läkemedel enligt läkarens anvisningar. Rådfråga läkare eller apotekspersonal om du är osäker.

Rekommenderad dos är att varannan dag (en gång varannan dag) injicera 1,0 ml av den färdigberedda Extavia injektionslösningen under huden (subkutant) (se bilaga ”Procedur vid självinjektion” i den andra delen av denna bipacksedel). 1,0 ml motsvarar dosen 250 mikrogram (8,0 miljoner IE) interferon beta-1b.

Generellt ska behandlingen inledas med en låg dos om 0,25 ml (62,5 mikrogram). Dosen kommer sedan att successivt höjas till en full dos om 1,0 ml (250 mikrogram).

Dosen bör höjas vid var fjärde injektion i fyra steg (0,25 ml, 0,5 ml, 0,75 ml, 1,0 ml). Din läkare kan tillsammans med dig besluta att ändra tidsintervallen för dosökning beroende på de biverkningar som du kan uppleva i början av behandlingen. Din läkare kommer att avgöra detta i samråd med dig.

Förberedelse för injektion

Före injektion måste en bruksfärdig Extavia-lösning göras i ordning från en injektionsflaska med Extavia-pulver och 1,2 ml vätska från den förfyllda sprutan med spädningsvätska. Antingen gör din läkare eller sjuksköterska det eller också gör du det själv, sedan du först fått noggranna instruktioner och övat dig.

Detaljerade anvisningar för hur du själv injicerar Extavia under huden finns i bilagan i slutet av denna bipacksedel. Dessa anvisningar talar också om hur du gör i ordning Extavia-lösningen för injektion.

Byt injektionsställe med jämna mellanrum. Se avsnitt 2 ”Varningar och försiktighet” och följ anvisningarna under ”Växla injektionsställe” i bilagan i slutet av denna bipacksedel.

Behandlingens längd

Det är inte känt hur länge behandling med Extavia bör pågå. Din läkare avgör tillsammans med dig hur länge behandlingen bör pågå.

Liksom alla läkemedel kan detta läkemedel orsaka biverkningar, men alla användare behöver inte få dem.

Extavia kan orsaka allvarliga biverkningar. Om några biverkningar blir värre eller om du märker några biverkningar som inte nämns i denna information, kontakta läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska.

• Berätta omedelbart för din läkare och sluta använda Extavia:

• om du får symtom såsom klåda över hela kroppen, svullet ansikte och/eller svullen tunga eller plötslig andfåddhet.

• om du känner dig påtagligt mer ledsen eller förtvivlad än vad du gjorde innan du började med behandlingen eller om du får självmordstankar.

• om du märker ovanliga blåmärken, blöder mer än vanligt efter skada eller om det verkar som om du får många infektioner.

• om du drabbas av aptitförlust, trötthet, illamående, upprepade kräkningar, särskilt om du märker utbredd klåda, gulfärgning av huden eller ögonvitorna eller lätt får blåmärken.

• om du får symtom som oregelbunden hjärtrytm, svullnad t.ex. i vrister eller ben, eller andnöd.

• om du får magsmärtor som strålar ut i ryggen och/eller du mår illa eller får feber

• Tala om för din läkare omedelbart:
  

  • om du får några eller alla av dessa symtom: löddrig urin, trötthet, svullnad, särskilt i anklarna och ögonlocken och viktökning, eftersom de kan vara tecken på ett eventuellt njurproblem.

Det är vanligt med biverkningar i början av en behandling, men i allmänhet avtar de under behandlingens gång.

De vanligaste biverkningarna är:

• influensaliknande symtom som feber, frossa, ledvärk, allmän sjukdomskänsla, svettningar, huvudvärk och muskelvärk. Dessa symtom kan lindras med paracetamol eller icke-steroida antiinflammatoriska medel som ibuprofen.
  

• reaktioner på injektionsstället. Symtom som rodnad, svullnad, missfärgning, inflammation, infektion, smärta, överkänslighet, vävnadsskada (nekros). Se ”Varningar och försiktighet” i avsnitt 2 för mer information och vad du ska göra om du får reaktioner på injektionsstället. Dessa kan minskas om en autoinjektor används och genom att byta injektionsställe för varje injektion. Tala med din läkare, apotekspersonal eller sjuksköterska för mer information.

För att minska risken för biverkningar i början av behandlingen, bör din läkare börja ge dig en låg dos av Extavia och öka den gradvis (se avsnitt 3, ”Hur du använder Extavia”).

Nedanstående lista över biverkningar grundar sig på rapporter från kliniska prövningar med Extavia och från rapporterade biverkningar av det marknadsförda läkemedlet.

• Mycket vanliga (kan förekomma hos fler än 1 av 10 personer):

• minskat antal vita blodkroppar

• huvudvärk

• sömnstörningar (sömnlöshet)

• buksmärtor

• nivåer av ett specifikt leverenzym (alaninaminotransferas eller ALAT) kan öka (detta visar sig i blodprov)

• utslag

• hudsjukdom

• muskelsmärta (myalgi)

• muskelstelhet (muskelhypertoni)

• ledvärk (artralgi)

• urinträngning

• reaktion på injektionsstället (inklusive rodnad, svullnad, missfärgning, inflammation, smärta, infektion, allergiska reaktioner (överkänslighet))

• influensaliknande symtom, smärta, feber, frossa, ansamling av vätska i arm eller ben (perifert ödem), bristande ork eller kraftlöshet (asteni).

• Vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 10 personer):

• svullna lymfkörtlar (lymfadenopati)

• antalet röda blodkroppar i blodet kan sjunka (anemi)

• störning i sköldkörtelns funktion (den producerar för lite hormon) (hypotyreos)

• viktökning eller -minskning

• förvirring

• onormalt snabb hjärtrytm (takykardi)

• förhöjt blodtryck (hypertoni)

• nivåer av ett specifikt leverenzym (aspartataminotransferas eller ASAT) kan öka (detta visar sig i blodprov)

• andnöd (dyspné)

• ett rödgult pigment (bilirubin), som produceras av levern, kan öka (detta visar sig i blodprov)

• svullna och vanligen kliande fläckar på hud eller slemhinnor (urtikaria)

• klåda (pruritus)

• håravfall på huvudet (alopeci)

• menstruationsstörningar (menorragi)

• riklig livmoderblödning (metrorragi) särskilt mellan menstruationer

• impotens

• hudnedbrytning och vävnadsskada (nekros) på injektionsstället (se avsnitt 2 ”Varningar och försiktighet”)

• bröstsmärta

• sjukdomskänsla.

• Mindre vanliga (kan förekomma hos upp till 1 av 100 personer):

• antalet blodplättar (som hjälper blodet att koagulera) kan sjunka (trombocytopeni)

• en viss typ av blodfetter (triglycerider) kan öka (visar sig i blodprov), se avsnitt 2 ”Varningar och försiktighet”

• självmordsförsök

• humörsvängningar

• krampanfall

• nivåer av ett speciellt leverenzym (gamma GT) som produceras av levern, kan öka (detta visar sig i blodprov)

• inflammation i levern (hepatit)

• missfärgning av huden

• njurproblem, inklusive ärrbildning (glomeruloskleros) som kan minska din njurfunktion.

• Sällsynta (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 personer):

• blodproppar i de små blodkärlen, som kan påverka njurarna (trombotisk trombocytopen purpura eller hemolytiskt uremiskt syndrom). Symtomen kan vara att du lätt får blåmärken, blödningar, feber, extrem svaghet, yrsel eller svimningskänsla. Din läkare kan se förändringar i blodet och i njurfunktionen

• allvarliga allergiska (anafylaktiska) reaktioner

• störning i sköldkörtelns funktion (sköldkörtelsjukdomar), den producerar för mycket hormon (hypertyreos)

• allvarlig aptitförlust som leder till viktminskning (anorexi)

• sjukdom i hjärtmuskeln (kardiomyopati)

• plötslig andnöd (bronkospasm)

• inflammation i bukspottkörteln (pankreatit), se avsnitt 2”Varningar och försiktighet”

• levern fungerar inte ordentligt (leverskada inklusive hepatit, leversvikt).

• Ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data)

• nedbrytning av röda blodkroppar (hemolytisk anemi)

• problem med dina små blodkärl kan utvecklas när du använder läkemedel som Extavia (systemiskt kapillärläckagesyndrom)

• depression, ångest

• yrsel

• oregelbundna, snabba hjärtslag eller hjärtklappning (palpitation)

• rodnad och/eller rodnad i ansiktet på grund av utvidgning av blodkärlen (vasodilatation)

• allvarlig förträngning av blodkärlen i lungorna vilket resulterar i högt blodtryck i blodkärlen som transporterar blod från hjärtat till lungorna (pulmonell arteriell hypertoni). Pulmonell arteriell hypertoni har setts vid olika tidpunkter under behandlingen, även flera år efter påbörjad behandling med Extavia

• illamående

• kräkningar

• diarré

• utslag, hudrodnad i ansiktet, ledvärk, feber, svaghet och andra som orsakats av läkemedlet (läkemedelsinducerad lupus erythematosus)

• menstruationsrubbningar

• svettningar.

Förvara detta läkemedel utom syn- och räckhåll för barn.

Används före utgångsdatum som anges på kartongen. Utgångsdatumet är den sista dagen i angiven månad.

Förvaras vid högst 25 °C. Får ej frysas.

Du bör använda lösningen omedelbart efter beredning. Om du inte kan göra det, är den användbar i 3 timmar om den förvaras i kylskåp 2 °C – 8 °C.

Använd inte detta läkemedel om det innehåller partiklar eller är missfärgat.

Läkemedel ska inte kastas i avloppet eller bland hushållsavfall. Fråga apotekspersonalen hur man kastar läkemedel som inte längre används. Dessa åtgärder är till för att skydda miljön.

Ytterligare information om detta läkemedel finns på Europeiska läkemedelsmyndighetens webbplats http://www.ema.europa.eu

Följande anvisningar och bilder beskriver hur du förbereder Extavia för injektion och hur du injicerar Extavia själv. Läs instruktionerna noggrant och följ dem steg för steg. Din läkare eller sjuksköterska hjälper dig att lära dig hur du ska ge dig själv injektionen. Försök inte utföra injektionen helt på egen hand förrän du är helt säker på hur du ska göra i ordning och injicera den färdigberedda lösningen.

DEL I: STEGVISA INSTRUKTIONER

Instruktionerna omfattar följande huvudsteg:

A) Allmänna råd

B) Hur du förbereder dig för injektionen

C) Hur du bereder och drar upp injektionslösningen, steg för steg

D) Hur du ger injektionen manuellt (för att ge en injektion med en ExtaviPro 30G autoinjektor, se användarinstruktionerna som bifogas autoinjektorn)

A) Allmänna råd

• Skaffa dig en bra start!

Du kommer att märka att behandlingen efter några veckor blir en naturlig del av din rutin. Inför behandlingsstarten kan följande tips vara till nytta:

• Ordna en permanent förvaringsplats på ett bekvämt ställe utom syn- och räckhåll för barn, så att ditt Extavia och annat material alltid är lätt att hitta. För detaljer om förvaringsförhållanden, se avsnitt 5 i bipacksedeln, ”Hur Extavia ska förvaras”.

  
  

• Försök att ge dig injektionen vid samma tidpunkt varje dag. Detta gör det lättare att komma ihåg och att planera en tid då du inte blir avbruten.

  Se avsnitt 3 i bipacksedeln, ”Hur du använder Extavia” för fler detaljer om hur du använder Extavia.

  
  

• Förbered varje dos först när du är redo att injicera. När du har blandat till Extavia ska du ge injektionen omedelbart (om detta läkemedel inte används omedelbart, se avsnitt 5 ”Hur Extavia ska förvaras”).

• Viktiga tips att tänka på

• Var konsekvent – använd detta läkemedel enligt beskrivning i avsnitt 3 i bipacksedeln, ”Hur du använder Extavia”. Dubbelkontrollera alltid din dos.

• Förvara dina sprutor och avfallsbehållaren för sprutor utom syn- och räckhåll för barn, lås in materialet om det går.

• Återanvänd aldrig sprutor eller kanyler.

• Använd alltid steril (aseptisk) teknik enligt beskrivningen häri.

• Lägg alltid de använda sprutorna i lämplig avfallsbehållare.

B) Hur du förbereder dig för injektionen

• Välja injektionsställe

Innan du förbereder din injektion, bestämmer du var du ska injicera. Du ska injicera detta läkemedel i fettlagret mellan huden och musklerna (det vill säga subkutant, omkring 8 mm till 12 mm under huden). De bästa ställena för injektioner är där huden är lös och mjuk, till exempel buk, arm, lår eller skinkor, men inte i närheten av leder, nerver och ben.

Viktigt:

Skyddet på toppen av den förfyllda sprutan innehåller ett derivat av naturligt gummilatex. Därför kan skyddet innehålla naturgummilatex. Om du är allergisk mot latex, tala med din läkare innan du använder Extavia.

Använd inte områden där du kan känna knölar, bulor, hårda knutor, smärta eller ett område som är missfärgat, indraget, har sårskorpor eller där huden är skadad. Tala med din läkare eller sjuksköterska om dessa eller andra ovanliga tillstånd som du kanske upptäcker.

Du ska växla injektionsställe vid varje injektion. Om vissa områden är alltför svåråtkomliga för dig, kan du behöva hjälp från en familjemedlem eller vän med dessa injektioner. Följ den ordning som beskrivs i slutet av bilagan (se del II ”Växla injektionsställe”). Då kommer du tillbaka till området för det första injektionsställe efter 8 injektioner (16 dagar). Detta ger varje injektionsställe en chans till full återhämtning före nästa injektion.

Se växlingsschemat i slutet av denna bilaga för att få veta hur du väljer injektionsställe. Ett exempel på en behandlingskalender finns också med (se bilaga del III). Detta bör ge dig en idé om hur du kan hålla ordning på dina injektionsställen och datum.

• Läkemedel och utrustning

Du behöver läkemedlet:

• 1 injektionsflaska med Extavia (med pulver till injektionslösning)

• 1 förfylld spruta med spädningsvätska för Extavia (natriumkloridlösning)

För att bereda och injicera ditt läkemedel behöver du använda ett ExtaviPro 30G‑applikationsset (levereras separat till ditt läkemedel), som innehåller följande komponenter och instruktioner om hur man använder dem:

• Adaptrar för användning vid beredning av ditt läkemedel

• 30-gauge kanyler för injektion av ditt läkemedel

• Spritsuddar

Dessutom behöver du en avfallsbehållare för sprutor och kanyler.

De 30-gauge-kanyler som medföljer applikationssetet för administrering av detta läkemedel kan användas antingen för manuell injektion ELLER med en ExtaviPro 30G autoinjektor.

Använd ett lämpligt desinfektionsmedel för att desinficera huden som har rekommenderats av apotekspersonalen.

C) Hur du bereder och drar upp injektionslösningen, steg för steg

	1 - Tvätta händerna noggrant med tvål och vatten innan du börjar.
	2 - Ta av snäpplocket från injektionsflaskan med Extavia. Det är bäst att använda tummen och inte nageln, eftersom nageln kan brytas av. Ställ injektionsflaskan på bordet.
	3 - Torka av injektionsflaskans ovansida med en spritsudd. Torka bara i en riktning. Låt spritsudd ligga kvar ovanpå injektionsflaskan.
	4 - Dra tillbaka och ta bort locket från förpackningen med adaptern. Avlägsna inte adaptern ur förpackningen.
	5 - Ta bort sudden från den övre delen av flaskan. Använd förpackningen för att hantera adaptern. Fäst den på injektionsflaskan genom att trycka ner tills adaptern tränger igenom och låser runt övre delen av injektionsflaskan.
	6 - Håll i kanterna ordentligt, ta bort och kasta förpackningen och se till att adaptern finns kvar på injektionsflaskan.
	7 - Ta ut den förfyllda sprutan med spädningsvätska från dess förpackning. Snäpp av och kassera toppen av injektionssprutan. OBS: Var noga med att inte vidröra den oskyddade änden på sprutan. Tryck inte på kolven.
	8 - Medan du håller i injektionsflaskan och adaptern ordentligt, skruva fast sprutan helt och hållet på adaptern. Detta bildar den sammansatta sprutan och injektionsflaskan.
	9 - Håll den sammansatta sprutan och injektionsflaskan en aning snett. Tryck sakta in kolven, så att vätskan rinner ner längs insidan på injektionsflaskan. Överför all spädningsvätska till injektionsflaskan. OBS: Skaka inte flaskan, eftersom det kan orsaka omfattande skumbildning.
	10 - Håll injektionsflaskan med tummen och fingrarna. Snurra den sammansatta sprutan och injektionsflaskan varsamt tills pulvret lösts upp helt. OBS: Skaka inte injektionsflaskan.
	11 - Undersök lösningen noga. Den ska vara klar och inte innehålla några partiklar. OBS: Om lösningen är missfärgad eller innehåller partiklar, ska du kassera den och börja om med en ny spruta och injektionsflaska från förpackningen. Om det är omfattande skumbildning – vilket kan hända om injektionsflaskan skakas eller snurras för kraftigt – låter du injektionsflaskan stå orörd tills skummet har försvunnit.
	12 - Se till att kolven förblir helt intryckt innan du går vidare till nästa steg, eftersom den kan ha flyttats.
	13 - Vänd på den sammansatta sprutan och injektionsflaskan, så att injektionsflaskan är överst. Dra långsamt tillbaka kolven helt, så att all lösning sugs in i sprutan.
	14 - Avlägsna alla överflödiga luftbubblor genom att knacka försiktigt på sprutan. Skjut in kolven till 1 ml-strecket (eller till den volym som läkaren har ordinerat). OBS: Det kan vara nödvändigt att justera kolvens läge fram och tillbaka ett par gånger för att se till att överskottet av luftbubblor är borta och att det finns 1 ml lösning i sprutan.
	15 - Skruva loss sprutan och låt adaptern sitta kvar på injektionsflaskan. Kasta injektionsflaskan och resterande oanvända delen av lösningen i avfallsbehållaren.
	16 - Ta ut kanylen ur dess förpackning och skruva fast den ordentligt på toppen av sprutan.
	17 - Låt nålskyddet sitta på. Du är nu klar att manuellt injicera dig själv eller för att använda ExtaviPro 30G autoinjektor för administrering av Extavia.

Förvaring efter beredning

Om du av något skäl inte kan injicera Extavia omedelbart, kan du förvara den färdigberedda injektionslösningen i kylskåp i upp till 3 timmar innan du använder den. Frys inte lösningen och vänta inte längre än 3 timmar med att injicera den. Om det går längre tid än 3 timmar ska du kassera läkemedlet och bereda ny injektionslösning. För att undvika smärta bör du värma lösningen i händerna innan du injicerar den.

D) Hur du ger injektionen manuellt (för att ge en injektion med ExtaviPro 30G autoinjektor, se användarinstruktionerna som bifogas autoinjektorn)

DEL II: VÄXLA INJEKTIONSSTÄLLE

Det är nödvändigt att välja ett nytt injektionsställe för varje ny injektion, så att området får möjlighet att återhämta sig, vilket bidrar till att förhindra infektion. Råd om vilka områden som kan väljas finns i första delen av denna bilaga. Det är bra att planera var injektionen ska ges innan du gör i ordning sprutan. Schemat i diagrammet nedan hjälper dig att variera områdena på ett lämpligt sätt. Om du ger första injektionen på höger sida av buken, kan du t.ex. välja vänster sida för nästa injektion. Flytta sedan till högra låret för den tredje injektionen och fortsätt på detta sätt genom hela diagrammet tills du använt alla lämpliga områden på kroppen. Håll reda på när och var du gav dig själv den senaste injektionen. Ett sätt att göra detta är att notera injektionsstället i behandlingskalendern.

Om du följer detta schema kommer du tillbaka till det första området (d.v.s. högra sidan av buken) efter 8 injektioner (16 dagar). Detta kallas en rotationscykel. I vårt exempel, är varje område indelat i 6 injektionsställen (vilket gör sammanlagt 48 injektionsställen), vänstra och högra: övre, mellersta och nedre delen av varje område. När du kommer tillbaka till ett område efter en rotationscykel, ska du välja ett nytt injektionsställe i den del av området som ligger längst bort från det ställe som du använde sist. Om ett område blir ömt, kan din läkare eller sjuksköterska föreslå alternativa injektionsområden.

Rotationsschema

För att hjälpa dig att rotera injektionsställena på rätt sätt, rekommenderar vi att du för protokoll över datum och injektionsställe. Du kan använda följande rotationsschema.

Arbeta dig igenom varje rotationscykel i tur och ordning. Varje cykel omfattar 8 injektioner (16 dagar) och ges i område 1 till område 8 i tur och ordning. Om du håller denna ordningsföljd, ger du varje injektionsställe chans till full återhämtning före nästa injektion.

Rotationscykel 1: Övre vänstra delen av varje område

Rotationscykel 2: Nedre högra delen av varje område

Rotationscykel 3: Mellersta vänstra delen av varje område

Rotationscykel 4: Övre högra delen av varje område

Rotationscykel 5: Nedre vänstra delen av varje område

Rotationscykel 6: Mellersta högra delen av varje område

DEL III: EXTAVIA Behandlingskalender

Instruktioner för hur du håller ordning på injektionsställen och datum

• Börja med din första injektion (eller din senaste injektion om du redan använder Extavia).

  
  

• Välj ett injektionsställe. (Om du redan använder Extavia ska du välja det område som du inte har använt under den senaste rotationscykeln (dvs. under de senaste 16 veckorna).

  
  

• När du har tagit injektionen, noterar du vilket injektionsställe du har använt och datum i tabellen i injektionskalendern (se exemplet: Hålla ordning på injektionsställen och datum).