Förkylningen är en luftvägsinfektion som orsakas av virus. Att vi inte blir förkylda hela tiden beror på att kroppen känner igen de flesta virus och har lärt sig att bli immun mot dem. Men emellanåt dyker en kusin till något virus upp och då är det förkylt igen. De flesta förkylningssymtom beror inte på själva viruset, utan på att kroppen gör allt för att övervinna viruset. Viruset attackerar kroppens slemhinnor som svullnar och producerar mer slem än vanligt för att skölja bort viruset. Det här orsakar nästäppa, snuva och hosta. Kroppen ökar temperaturen för att viruset inte ska trivas och då får vi feber.

Får du ont i kroppen, har feber och blir sängliggande i en vecka kan du ha drabbats av influensa.

En frisk kropp behöver drygt två liter vätska per dygn för att hålla rätt vätskebalans. Om man har feber stiger kroppens vätskebehov. Om man får vätskebrist blir slemmet i luftvägarna torrare och segare. Håller man en bra vätskebalans däremot blir det lättare för flimmerhåren att transportera bort virus och bakterier, och man har god chans att slippa hosta och andra komplikationer.

Det var nobelpristagaren Linus Pauling som framförde teorin, och många tycker sig bli hjälpta av vitaminkurer av olika slag. Men ingen har hittills kunnat bevisa att C-vitaminer har bromsande effekt på just förkylningar, inte heller att individer som tar mycket C-vitamintabletter blir  förkylda mer sällan än andra. Däremot kan man nog säga att det alltid lönar sig att äta vettigt, mycket grönsaker och frukt, och att försöka leva så sunt som möjligt. Då ger vi vårt immunförsvar en chans att göra sitt jobb, det vill säga utgöra ett skydd mot virus och bakterier som vill angripa vår kropp.

Nej, det är en felaktig huskur att lägga på sig tre extra filtar och försöka svettas bort snuvan! Istället ska man försöka hålla en normal kroppstemperatur och lyssna på kroppens egna signaler. I början av förkylningen fryser man ofta och känner sig ruggig när febern är på väg upp. Sedan börjar man svettas när febern går ner, och då ska man se till att hålla sig torr och behagligt sval. Detta är speciellt viktigt när det gäller små barn. Ett snuvigt och febrigt barn ska dricka mycket, inte ha för mycket på sig och vara i ett svalt, men inte kallt, rum.

Man ska inte anstränga sig hårt fysiskt under en pågående infektion. Däremot kan man gärna ta en promenad i friska luften när man varit feberfri en eller två dagar. Men försiktigt i början, ingen pulsstegring helst! Om man tränar för hårt kan hjärtmuskeln skadas. Vid en förkylning eller influensa kan viruspartiklar också finnas i kroppens muskulatur, även i hjärtmuskeln. De kan skada celler i muskeln, orsaka en störd blodförsörjning och cirkulation. Vid hård fysisk ansträngning belastar man muskeln ytterligare, och en mycket svår skada kan bli följden. Symtom på hjärtmuskelskada är tryckkänsla i bröstet, värk som strålar ut i armen och andningsbesvär.

Om man skulle göra en svalgodling på samtliga förskolebarn i landet skulle man finna att i princip alla har de tre vanliga övre luftvägsbakterierna haemophilus influenzae, pneumokocker och moraxella. Man kan säga att dagisbarn är små bakteriereservoarer! Deras immunförsvar jobbar mot de här bakterierna hela tiden, och barnen själva blir inte särskilt sjuka, ofta har de bara lite grön snuva. Det är dock inte så att mormor eller farfar är mer känsliga för bakterierna i sig, utan det handlar om de enorma mängder mikroorganismer som duschas över oss när vi läser sagor och gullar med ett nysande och hostande barnbarn. Tyvärr blir man inte immun mot dessa bakterier. Mormor får inte ens en lindrigare variant när hon drabbas av barnbarnets haemophilusförkylning för tredje gången under samma kvartal! Det enda vi vuxna kan göra är att tvätta händerna ofta och noga och att försöka hålla oss själva motståndskraftiga genom att vara ute i friska luften och leva sunt.

Institutet för Psykosocial Miljömedicin i Stockholm har gjort flera studier kring stress och vårt immunförsvar. De har sett att akut stress faktiskt kan stärka immunförsvaret kortsiktigt. Det som orsakar detta är två av våra stresshormoner: adrenalin ger en kick så att man inte känner av tröttheten och kortisol dämpar kroppens inflammatoriska reaktion på virus- och bakterieangrepp. Förkylningen får ingen chans att bryta ut. Men när vi äntligen börjar gå ner i varv och produktionen av stresshormoner blir mer normal – då är det plötsligt fritt fram för förkylningen eller influensan att slå till.

Har du känt att du håller på att bli förkyld men att det aldrig bryter ut ordentligt? Det kan bero på att immunförsvaret har identifierat viruset som en mindre hotfull variant och omgående börjat bekämpa det. Kroppen har helt enkelt bedömt att det är onödigt att ta till någon snuva, hosta eller feber för att mota bort viruset.

På ytan av slemhinnorna, från näsan, i munhålan och ända ner till stämbanden har vi en fuktig hinna täckt med flimmerhår. De rör sig hela tiden och orsakar en vågrörelse i slemmet, som fångar upp och transporterar bort främmande partiklar som virus, bakterier och damm. En storrökare har skadat sina flimmerhår och slemhinnor i övre luftvägarna. Det gör att virus och bakterier lättare får fäste och därför drabbas rökare lättare av virusinfektioner och bakteriella komplikationer i till exempel luftrören. En ickerökares förkylning brukar gå över på en vecka - storrökarens kan dra ut på tiden i åtskilliga veckor.