Storkbett, också känt som nevus simplex eller änglakyss, är en typ av födelsemärke som ofta ses hos nyfödda och små barn. De är vanligtvis rosa, röda eller violetta i färgen och kan variera i storlek. I den här artikeln får du lära dig mer om dessa märken.
Storkbett uppstår på grund av en ansamling av blodkärl nära hudens yta, vilket ger dem deras karakteristiska färg. De kan förekomma på olika delar av kroppen, men är vanligast där det finns en stor mängd ytliga blodkärl och där huden är tunn, vilket gör att kärlen lättare syns igenom. När bebisen blir äldre bleknar för det allra mesta märkena, då huden blir tjockare.
Namnet storkbett härstammar från myten om att storken kommer med nyfödda. Man föreställde sig då att märket kommit från där storken nupit tag med näbben.
Storkbett hos barn och bebis är mycket vanligt, men helt ofarligt och gör inte ont. De kännetecknas av:
Det finns andra typer av födelsemärken som kan förväxlas med storkbett, såsom hemangiom (smultronmärke) och kongenital dermal melanocytos (mongolfläckar).
Smultronmärken orsakas också av synliga blodkärl, men är mer klarrröda i färgen och ofta mer upphöjda. De kan också växa under de första månaderna.
Mongolfläckar är vanligtvis blåaktiga och kan likna blåmärken. De uppstår när pigmentceller samlas i huden under fosterutvecklingen och sitter ofta på rumpa, rygg och höfter.
Varken storkbett, smultronmärken eller mongolfläckar är farliga för barnet och de försvinner för det mesta av sig själv när barnet blir större. Smultronmärken kan i vissa fall behöva behandlas om de sitter illa och till exempel skymmer barnets syn. Det händer också att det blöder och bildas sår i dem när de växer, vilket kan göra ont.
Storkbett brukar försvinna av sig själva inom de första åren av livet. De flesta storkbett börjar blekna inom de första månaderna och är ofta helt borta innan barnet fyller två år. I vissa fall kan de dock vara synliga längre, men de tenderar att bli mindre framträdande med tiden. Storkbett som sitter i nacken kan ibland finnas kvar under en längre tid och i sällsynta fall bli permanenta.
Vanligtvis krävs ingen behandling för storkbett hos barn och bebisar. Dessa hudförändringar är oftast ofarliga och försvinner av sig själva under de första levnadsåren. Eftersom de flesta storkbett inte orsakar några besvär, är det sällan nödvändigt att söka medicinsk behandling.
Vissa barn som har storkbett i nacken kan få lindrigt eksem runt märket. Vid behov kan detta behandlas med hydrokortisonkräm. Kontakta BVC eller vårdcentralen om din bebis får eksem runt sitt storkbett.
Sök vård om du märker att storkbettet förändras på något av följande sätt:
