Ofrivillig ensamhet är en av vår tids största folkhälsoutmaningar, då långvarig ensamhet kan öka risken för fysisk och psykisk ohälsa. Att uppleva ensamhet som en konsekvens av mobbning är vanligt bland barn och unga idag. Här får du som förälder tips och råd om tecken hos ditt barn att vara uppmärksam på och om hur du kan vara ett stöd.
Forskning visar att det finns ett starkt samband mellan utsatthet för mobbning och kränkningar och upplevelsen av ensamhet och utanförskap. Att som barn eller ung utsättas kan påverka självkänsla, relationer och hälsa upp i vuxen ålder.
Känslan av ensamhet och utanförskap uppstår ofta i sociala sammanhang i vardagssituationer, i skolan och på fritiden. Upplevelsen är att inte känna sig delaktig eller önskvärd i en gemenskap – som att inte bli tillfrågad, att bli utesluten eller ignorerad, eller att först vara välkommen för att sedan utestängas.
Eftersom barns såväl som vuxnas sociala liv de senaste decennierna förändrats på grund av tillgång till digitala miljöer, sker mobbning, kränkningar och exkludering också i sociala medier, chattar och spel. Det är något som kan vara svårt för en förälder eller annan närstående att få kännedom om.
Det är vanligt att barn och unga döljer sin situation och det kan vara svårt att som förälder vara medveten om vad som pågår och hur ditt barn mår. Det är också vanligt att barn eller unga som känner sig utanför tror att de är ensamma om det. Det kan göra att de inte vågar prata om sina upplevelser.
Vilka tecken och signaler kan du som förälder vara uppmärksam på?
Att känna stöd från en vän, skolan och en förälder eller en annan vuxen i sin närhet kan bryta ett negativt mönster. Som förälder känner du oftast ditt barn bäst. Lita på din magkänsla, ta din oro på allvar och prata med ditt barn.
Hanna Rohani är psykolog hos barnrättsorganisationen Friends och beskriver att en vanlig reaktion hos föräldrar till barn och unga som upplever ensamhet och utanförskap är att direkt gå på att lösa problemet.
– Det är för att vår egen ångest minskar om vi agerar. Mitt råd är att i stället för att agera stanna upp, lyssna på ditt barn och visa att du vill förstå.
Här är fler tips från psykolog Hanna Rohani:
I första hand kan du vända dig till din vårdcentral för att få hjälp. Husläkaren kan remittera vidare till psykolog. Du kan även prata med en legitimerad psykolog hos vår partner Doktor 24. Läs mer om psykolog online.
