När det första elektroniska receptet expedierades 1983 var det ett stort digitalt framsteg inom läkemedelsförsörjningen, både i Sverige och internationellt. Men långsam datorisering i primärvården, en vildvuxen flora journalprogram och tekniska problem gjorde att utvecklingen till en början gick trögt. Det skulle dröja 20 år innan de elektroniska recepten började slå igenom på allvar.
E-recepten, en självklarhet i dag, har inneburit en smärre revolution för receptförskrivningen. Recepten skrevs tidigare för hand av läkarna, och patienten fick efter sitt läkarbesök själv ta med sig sitt pappersrecept till apoteket. Recepten var inte alltid lätta att tyda för apotekspersonalen, och det hände inte alltför sällan att de fick ringa till läkare eller sjukhus för att dubbelkontrollera förskrivningen. Tack vare e-recepten behöver kunden inte längre hålla ordning på sina pappersrecept. För den som vill kan uppgifterna lagras centralt där alla apotek kommer åt dem. En annan fördel med elektroniska recept är att de aldrig hamnar i orätta händer. Till exempel kommer recept på narkotikaklassade läkemedel aldrig i omlopp utanför vårdcentral och apotek. Läkemedelshanteringen har blivit säkrare, samtidigt som kunden fått bättre service.
Världens första e-receptkund expedierades på Apoteket Tre Rosor i Jönköping 1983. Detta första e-recept hade kommit till genom ett samarbete mellan Apoteksbolaget och landstinget i Jönköpings län. Inom Apoteksbolaget hade det tidigt funnits visioner om ”det papperslösa receptet”. Redan i samband med utredningen om läkemedelsförsörjningen på 1960-talet genomfördes en undersökning om hur expediering och registrering av recept skulle kunna hanteras med hjälp av datateknik. På den tiden var dessa tankar något helt nytt.
Efter det första försöket på Tre Rosor 1983 bedrev Apoteksbolaget under hela 1980-talet lokala försök med e-recept. Men det visade sig inte vara så enkelt att genomföra denna reform. Inledningsvis fanns en relativt utbredd skepsis mot e-recept, både inom Apoteksbolaget och hos vårdgivarna.
I mitten av 1990-talet var det dags för försök i större skala. Nu i Norrbottens och Blekinge län. Efter fem försöksår tog Apoteksbolaget 1999 det slutliga beslutet att storsatsa på e-recept. Tiden var inne – nu hade även journalsystem inom primärvården börjat digitaliseras. Det mycket ambitiösa målet var att 80 procent av alla recept i hela landet skulle vara elektroniska år 2007.
Införandet av e-recept var en av dem mest avancerade elektroniska operationerna i Sverige. För att reformen skulle lyckas krävdes en avancerad infrastruktur – en gemensam teknisk plattform för 40 olika journalsystem som utvecklats av ungefär lika många olika it-företag. Apoteket måste samarbeta med 21 landsting och ett stort antal privata vårdgivare.
Det gällde alltså att övertyga vården om att det fanns rationaliseringsvinster att hämta. Till en början valde en del läkare att vänta till arbetsdagens slut med att skicka in sina e-recept. Vilket förfelade syftet, då patienten inte kunde hämta sin medicin direkt efter läkarbesöket.
Hur fort reformen genomfördes skilde sig mycket mellan de olika landstingen. År 2002 hade Norrbottens landsting störst andel e-recept Sverige – 95 procent. I landet som helhet var endast 11 procent av primärvårdens förstagångsrecept elektroniska. Stockholms län utgjorde e-recepten enbart några promille av alla recept. Arbetet i Stockholm försvårades av den stora floran journalsystem, ständiga byten av politisk majoritet i landstinget och av att läkarna på de ofta överbelagda akutsjukhusen inte alltid hade en dator till hands när recepten skulle skrivas ut.
Införandet av e-recept höll inte riktigt det tempo som Apoteksbolaget önskat. Målet att 80 procent av alla recept skulle vara elektroniska 2007 lyckades man inte riktig uppnå. Men utvecklingen har fortsatt i positiv riktning, och år 2015 var andelen e-recept 98 procent.
Bild: Bildskärm dator med receptregistrering, 1984.