Piller portionsförpackade i plastpåsar. Denna enkla men genialiska innovation har betytt mycket för patientsäkerheten, framför allt för äldre patienter. ApoDos, som det så kallade dispenseringssystemet heter, innebär även att mindre mängder läkemedel kasseras.
Framför allt äldre patienter kan i vissa fall behöva ett tiotal olika preparat varje dag, och kanske ta sin medicin flera gånger om dagen. Inte ens för en ung och rapp person är detta lätt att hålla ordning på.
För sjuksköterskor inom kommunal vård var det tidigare en diger arbetsuppgift att dela medicin till vårdtagarna. Om preparaten i stället delas upp i märkta portioner eller doser, blir tillvaron betydligt enklare. Patienten får rätt medicin vid rätt tillfälle. När en patient bara får exakt de preparat som behövs behöver mindre mängder läkemedel kasseras. Fördelaktigt inte minst för miljön. Idag används dosförpackade läkemedel på de flesta äldreboenden i Sverige.
Redan när Apoteksbolaget var nyfött inleddes ett projekt för att vidareutveckla och utvärdera en ny förpackningsidé för dosdispensering, som denna metod kallas för. Då handlade det om en så kallad dosbricka. Förpackningen mönsterskyddsanmäldes till Patent- och registreringsverket.
Ungefär tio år senare började idén om ApoDos utvecklas ytterligare. På apoteksgruppen 507 i Norra Älvsborg, med apoteket i Vänersborg i spetsen, genomfördes försök med ett nytt doseringshjälpmedel av engångstyp. Detta bestod av en plastunderdel med 28 fördjupningar (bubblor) för sju dagar med fyra bubblor per dag. När läkemedlen placerats i bubblorna förslöts de med ett klisterblad där varje dos var markerad med intagningstillfället. I detta nya tänkesätt var det apotekens personal som ansvarade för dispenseringen. Det innebar mer jobb på apoteken, men samtidigt avlastades vården.
Det fanns emellertid ett problem med denna nya metod. Den var fortfarande manuell. Dels tog det mycket arbetstid i anspråk, dels fanns det alltid en risk med den mänskliga faktorn.
Sommaren 1986 började Norra Älvsborgsgruppen inom Apoteksbolaget att testa en ny typ av datamaskin. Det var en ATC 212 av amerikansk modell, som rymde 212 olika läkemedel. Dispenseringen skedde i dospåsar, men med bara en tablett i varje påse. Detta var uppenbart inte optimalt. Apoteksbolaget krävde av tillverkaren Travenol att maskinen byggdes om, så att det gick att dispensera flera tabletter i varje påse. När detta infördes i Sverige var det något helt unikt. Även internationellt sett.
Tre år senare, 1989, installerades de första dosmaskinerna i Trollhättan och Göteborg. Med denna specialanpassade maskin gick det att dispensera läkemedlen för samma ordinationstillfälle i en och samma påse. I mitten av 1990-talet fanns 62 dosdispenseringsmaskiner på plats i Sverige. Nu kunde dessutom alla apotek via ett modem skicka in sina beställningar direkt till maskinens dator. Detta ledde i sin tur till att också läkemedelsindustrin började anpassa sig, och ta fram enkla stora burkar ”endast för dosdispensering” vilket förenklade påfyllningen av dosmaskinerna.
Bild: Dosdispensering, okänt Apotek. Fotograf Gunilla O'Connor.