En av det nybildade Apoteksbolagets viktiga uppgifter var att ta fram bra information om läkemedel. När Läkemedelsboken publicerades var det den första publikationen någonsin där alla läkemedel beskrevs fristående från läkemedelsproducenterna. Ett initiativ som då var unikt i världen, och som fortfarande lever kvar.
När Rune Lönngren presenterade sin utredning om ett nytt apoteksväsende var ett av förslagen att inrätta ett institut för producentoberoende läkemedelsinformation. Det vill säga en organisation som tog fram information om läkemedel helt fristående från läkemedelsindustrin. Förslaget fick emellertid tummen ner av riksdagen.
Lönngren, som utsågs till Apoteksbolagets första styrelseordförande, ville inte ge upp sin idé. Han menade att det krävdes en kraftfull informationsinsats som balanserade industrins starka inflytande. Läkarna behövde en obunden överblick över de läkemedel som fanns på marknaden.
På grund av inkörningsproblem efter bildandet 1971 fick Apoteksbolagets informationsinsatser vänta några år. Men i maj 1977 kunde Läkemedelsboken presenteras efter två års intensivt arbete. Det var en ”läkemedelsbibel”, helt unik i sitt slag i världen. På drygt 900 sidor presenterades läkemedel efter läkemedel utifrån olika sjukdomsområden. För de allra största sjukdomsområdena togs också ett helt nytt grepp: att jämföra priser på likartade läkemedel. Läkemedelsindustrin rasade, och hotade att stämma Apoteksbolaget.
Landets ledande experter
För att få fram denna gedigna publikation anlitade Apoteksbolaget landets främsta experter inom respektive sjukdomsområde. Deras uppdrag var att beskriva hur just de arbetade inom sin specialitet. Alla angrep sin uppgift med stor entusiasm och skrev så att pennorna glödde.
Det blev en succé. Första upplagan trycktes i 90 000 exemplar. Boken var trots sitt omfång så pass liten till storleken att den fick plats i läkarens rockficka. Bokens utformning fick mycket beröm. Den utsågs till exempel 1978 som en av 25 böcker till Svensk Bokkonst, med följande motivering: ”928 sidor, men trots detta lätthanterlig! Bekvämt format, genomtänkt och klar typografi. Det tunna genomskinliga papperet får accepteras med tanke på bokens förutsättningar.”
Boken kom i ständigt nya, omarbetade upplagor och antalet sidor växte. År 1983 omfattade boken 1 300 sidor och hade blivit en självskriven bok under läkarutbildningen.
Prisjämförelser allt viktigare
I början av 1990-talet togs ett nytt djärvt grepp när det gällde prisjämförelser. Med överskådliga diagram blev det ännu enklare för läkarna att jämföra kostnader för en viss behandling. Runt sekelskiftet 2000 hade statens kostnader för läkemedel blivit en mycket het fråga. Därför utvecklades kostnadsjämförelserna i boken, så att det blev ännu enklare att jämföra vad en behandling kostade med olika läkemedel. När det gällde till exempel högt blodtryck kunde kostnaden variera mellan 400 och 3 000 kronor per år och patient. Kostnadsjämförelsen i Läkemedelsboken var då den enda hjälp som fanns för läkarna att få en överblick.
I slutet av 1990-talet började läkarna också att efterfråga en webbaserad version av boken. Redaktionskommitténs ordförande trodde emellertid inte då att information via datorer skulle kunna ersätta boken. År 2003 publicerades Läkemedelsboken emellertid på internet. Samtliga kapitel gick också att ladda ned kostnadsfritt i pdf-format.
När apoteksmonopolet upphörde överfördes vissa av Apotekets samhällsfunktioner till andra organisationer, bland dem Läkemedelsboken. Ansvaret för det nu nästan fyrtio år gamla initiativet ligger nu hos Läkemedelsverket.
Bild 1: Läkemedelsboken 1993-1994 Fotograf Lennart Hultquist.
Bild 2: Läkemedelsboken 1993-1994. Fotograf Lennart Hultquist.
Bild 3: Läkemedelsboken 97/98. Tom Wall sitter och läser. Fotograf Annette Öhman.