Innehåll:

1. Anders fick lungcancer - tre år med tuffa behandlingar
2. Fick bort tumören
3. Drog sig undan
4. Hela sommaren
5. En tsunami i kvartalet
6. Stödet - intresseförening även för anhöriga
7. Lungcancer - en svår sjukdom men fler lever längre idag än tidigare
8. När man ställt diagnos - vad gör man då?
9. Vanligt med återfall
10. Ska inte ge upp
11. Finns det något sätt att undvika lungcancer?
12. Tretusen drabbas varje år
13. Kan opereras
14. Skräddarsydd behandling
15. Tjänster och produkter för sluta röka

Anders fick lungcancer - tre år med tuffa behandlingar

Oddsen var låga för travexperten Anders Jonasson. Hösten 1999 hade han opererats för en tumör i höger lunga. Våren 2002 upptäcktes en ny tumör bakom bröstbenet, två veckor innan Anders andra dotter skulle födas. Livet blev ett kaos.

Nu, tre år senare, har oddsen höjts betydligt. Efter en tuff kombinationsbehandling med cellgifter och strålning försvann också den andra tumören. Anders vågar så sakta börja hoppas på att han ska få se sina flickor Sara, 10 år, och Sofia, 3 år, växa upp. Han har kommit igång med jobbet - har en egen firma som publicerar travinformation - och kan åter gå på Solvalla varje vecka.

- Jag tror att min livsglädje och min livsvilja gjorde att jag överlevde, säger Anders, som själv hunnit fylla 50 år. Jag kunde ju bara inte dö när jag hade en nyfödd dotter!

Att Anders Jonasson fick lungcancer var inte så konstigt. Han hade varit storrökare i många år; som mest var han uppe i tre paket om dagen. En morgon i april 1999 vaknade han med bara en cigarett kvar i huset. Anders satt och funderade på om han skulle röka den före eller efter kaffet när hans dotter Sara plötsligt frågade när han skulle sluta röka. "Nu", sade Anders - och slängde cigaretten. Sedan dess har han inte tagit ett bloss.

Men rökstoppet kom för sent. Ett halvår senare började han må dåligt, på vårdcentralen konstaterades en lätt lunginflammation. Han fick antibiotika, men den hjälpte inte. Tre veckor senare upptäcktes vatten i ena lungan. Anders remitterades till thoraxkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, där han fick genomgå röntgen och bronkoskopi (man går ner med ett instrument genom näsan ner i lungorna). Vid undersökningen upptäcktes en elakartad tumör 2x3 cm i nedre loben på höger lunga. Det blev akut operation veckan efter.

Fick bort tumören

- Operationen gick bra, man tog bort hela den nedre lungloben, berättar Anders. Jag fick ligga kvar en vecka, och var sedan sjukskriven några veckor. Någon efterbehandling behövdes inte, jag ansågs frisk eftersom man fått bort hela tumören.

Anders gick på regelbundna kontroller och inför en undersökning i april 2002 sade han till sin läkare att han kände ett lätt tryck i bröstet. Anders skickades på datortomografi, så kallad CT-röntgen (computerized tomographic scanning). CT-röntgen innebär att patienten ligger på en brits, som skjuts in i den cirkelformade datortomografen. Ett röntgenrör roterar sedan runt och ger detaljerade tvärsnittsbilder av kroppen. Då upptäcktes Anders nya tumör, 6x6 cm, bakom bröstbenet. Tumören satt så illa till att den var omöjlig att operera bort, och läkaren sade till Anders: "Det här kommer att bli svårt".

Anders skulle alltså gå hem och förbereda sin fru på det värsta. Hon var höggravid, deras första barn väntades i början av maj. Dessutom skulle Anders prata med Sara, dottern från ett tidigare förhållande. Sara, som en gång fått honom att sluta röka. Det var svårt, han tvekade inför det samtalet. Och det var kanske tur, för redan nästa dag hade Anders fått en tid på Radiumhemmet där han fick träffa en ny läkare som gav ett litet hopp.

- Han sade till mig att "den här tumören kan vi klara, men nästa blir svår". Men det hoppet räckte för mig. Läkaren frågade om jag var villig att prova en ny behandlingsmetod, där man kombinerade cellgifter och strålning. Jag sade ja direkt: "Ge mig så mycket som du tror att jag tål och sedan lite till".

Drog sig undan

Anders fick börja cellgiftsbehandlingen efter en vecka, och efter ytterligare en vecka föddes lilla Sofia. Anders visste inte om han vågade glädjas åt dottern.

- Det är ju inte många som får cancer och barn samtidigt. Vardagen blev svår för mig och min fru. Hon ville underlätta för mig och tyckte att jag skulle ta det lugnt och vila. Samtidigt ville jag göra så mycket av hemarbetet som jag orkade.

- Kombinationen av en orolig fru, en ännu oroligare man och ett nyfött barn var inte bra, fortsätter Anders. Jag drog mig undan till en sommarstuga, som ligger ganska nära huset på Ekerö där vi bor. Största delen av behandlingstiden var jag där, åkte hem och åt middag och var hemma en stund, men sov i stugan.

Efter några inledande cellgiftsdoser började kombinationsbehandlingen. Tumörområdet bestrålades varje vardag i sex veckor, parallellt med en cellgiftsdos i veckan. Eftersom man strålade mot övre delen av bröstkorgen påverkades Anders matstrupe. Efter några veckor gjorde det så ont att han inte kunde äta fast föda, utan fick leva på näringsdrycker. Anders fick ett morfinpreparat som tog bort smärtorna, och det rekommenderar han verkligen. Han har mött många som är rädda för morfin.

- De tror att man blir knarkare, men så är det verkligen inte.

Själv var han uppe i en ganska hög dos, men trappade gradvis ner utan problem.

- Det var en jobbig period, men jag visste ju att matstrupen skulle läka igen. Lillian, en av sköterskorna på Radiumhemmet, frågade mig en dag när det var som värst vilken mat jag längtade mest efter. "Pölsa", svarade jag. Då skrattade Lillian och berättade att hon också älskade pölsa, och brukade laga det. "När du klarat av det här ska du få en burk av mig", lovade hon.

Lillian höll sitt ord. När Anders matstrupe läkt, fick han sin pölsa, som smakade himmelskt. Och när han två och ett halvt år senare fyllde 50 år fick han en ny burk.

- Det var nog den bästa presenten, säger Anders. Små saker som får en att se framåt betyder så mycket när man har en livshotande sjukdom.

Hela sommaren

Kombinationsbehandlingen pågick i stort sett hela sommaren 2004. Men Anders kunde bo hemma hela tiden, utom i augusti, när behandlingarna var över. Då drabbades han av en infektion och blev inlagd på Radiumhemmet. Men han repade sig snabbt och fick komma hem efter en vecka.

Två månader senare var det dags att kontrollera om behandlingen givit resultat. Anders fick genomgå en PET-undersökning, positronemissionstomografi. Vid denna förs radioaktiva spårämnen in i blodet. Spårämnena samlas i eventuella tumörceller, och med hjälp av en cirkelrund PET-kamera som förs runt kroppen kan man se misstänkta tumörer.

Anders Jonasson fick grönt ljus. Behandlingen hade varit framgångsrik, överlevnadsoddsen sköt uppåt. För omgivningen - inte för Anders. Då först drabbades han av ångest och depression, något som är vanligt hos cancerpatienter. Men också denna period gick över, med hjälp av antidepressiva läkemedel.

En tsunami i kvartalet

Nu gör Anders en CT-röntgen varje halvår. Oron kommer tillbaka före varje kontroll, och innan han fått besked om vad röntgenbilderna visar är han väldigt nervös. Men förutom vid kontrollerna mår Anders utmärkt både psykiskt och fysiskt. Nu har han levt drygt tre år efter sin andra tumör, och börjar våga säga att han "har haft" cancer. Tidigare sade han alltid "Jag har/har haft cancer" i samma mening.

Anders har också orkat använda sin livsglädje och kreativitet till att vara med och starta en lungcancerförening, Stödet. Anders blev föreningens första ordförande och han är också en av kontaktpersonerna.

- Det är oerhört givande med Stödet, men det kan vara jobbigt mentalt. Ringer det någon som är deprimerad, blir jag ledsen. Men jag hoppas och tror ändå att Stödet kan sprida små ljus i mörkret.

Stödet samarbetar med flera cancerläkare, och ny information publiceras regelbundet på föreningens webbplats. Anders Jonasson har insett att det finns stora regionala skillnader i cancervården, och han är mån om att alla patienter ska få tillgång till de nyaste behandlingsmetoderna och medicinerna - de kan rädda liv, det är han själv ett bevis på.

- Jag brukar säga att dödsfallen i lungcancer i Sverige motsvarar en tsunami i kvartalet. Drygt 500 svenskar dog i den fruktansvärda tsunamin julen 2004. Det är lika många som avlider i lungcancer varje kvartal. Lungcancer behöver också uppmärksamhet och det behövs massor av pengar till forskningen!

Stödet - intresseförening även för anhöriga

Stödet är lungcancerpatienternas egen förening, som också välkomnar anhöriga som medlemmar. Föreningen bildades i januari 2004, Anders Jonasson är dess första ordförande. Stödet ser som sin viktigaste uppgift att hjälpa patienter och anhöriga genom behandlingstiden. Detta gör man genom sina kontaktpersoner som svarar på frågor via telefon 020- 88 55 33 och e-post, se hemsidan www.stodet.se.

Föreningen anordnar också seminarier och konferenser, samt sprider information om nya rön om lungcancer och olika behandlingsmetoder. Nyheterna publiceras löpande på hemsidan.

Lungcancer - en svår sjukdom men fler lever längre idag än tidigare

Lungröntgen är en enkel undersökningsmetod när man misstänker lungcancer. Men tumören kan vara svår att upptäcka. Tyvärr går det ofta alltför lång tid mellan symtom och diagnos.

Har man långvarig hosta och känner sig "tungandad" eller får ont i bröstet, ja då kan det vara skäl att gå till doktorn. Är man dessutom rökare är det definitivt läge att prata med sin läkare om att få genomgå en röntgenundersökning.

- I sådana lägen ska man vara frikostig med lungröntgen, tycker Roger Henriksson, professor och överläkare i onkologi vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå. Lungröntgen är lätt att göra, och många tumörer kan upptäckas direkt. Är man fortfarande osäker behövs datortomografi (CT-röntgen, se intervjun med Anders Jonasson).

- Lungcancer upptäcks ofta för sent, fortsätter Roger Henriksson. Det beror dels på patienterna, man går inte och kollar sina lungor förrän det gått för långt. Men det beror också på väntetider inom vården, utredningarna tar ofta alldeles för lång tid. Enligt en svensk undersökning tar det i genomsnitt sju månader från symtom till dess behandlingen startar. En lång väntetid är inte bra, och dessutom psykiskt påfrestande för patienten.

Roger Henriksson tror att personalen på vårdcentralerna i allmänhet är medvetna om vilka symtom lungcancer kan ge. Men han vet också att kunskapen och kompetensen varierar, liksom väntetiderna.

När man ställt diagnos - vad gör man då?

- Det första är att bestämma sig för om man ska operera eller behandla tumören med strålning, säger Roger Henriksson. Om tumören är klart lokaliserad till ett ställe i lungan är operation en effektiv behandlingsmetod.

- Man vill gärna vara radikal vid en operation, fortsätter Roger Henriksson, ta bort en lunglob eller två eller hela lungan. Hur mycket man tar bort avgörs ofta vid själva operationen. På senare år har operationstekniken blivit allt bättre, och flera patienter kan nu leva ett bra liv även med bara en lunga. Strålbehandling kan vara ett bra alternativ till operation.

Vanligt med återfall

- Variationen i överlevnad är dock mycket stor. Tyvärr är återfall vanligt, bara cirka 15 procent överlever längre än fem år. Men patienter med en bortopererad lunga kan leva mycket länge, om än med minskad arbetskapacitet, och dö av annan orsak än cancer.

Är cancern spridd är läget sämre, och då är det svårt eller till och med omöjligt att operera. Cancerceller kan spridas via blodkärl och lymfbanor och ge upphov till metastaser (dottersvulster) på andra ställen än där huvudtumören finns, exempelvis i olika delar av lungan, levern, hjärnan och skelettet. Men det finns patienter som kan klara sig även med spridd cancer. Den behandlas med cytostatika (cellgifter), och användningen av detta har ökat de senaste åren. Det har visat sig att cytostatika har god effekt även på patienter som opererats och/eller strålbehandlats; det blir fler som lever längre om man kombinerar behandlingsmetoderna.

Ska inte ge upp

Roger Henriksson är trots allt en positiv man, och tycker inte att man ska ge upp när man får diagnosen lungcancer. Andelen patienter som överlever med spridd sjukdom ett år efter sin diagnos har ökat från 20 till 40 procent de senaste åren, bland annat beroende på bättre strålningstekniker och effektivare cytostatika. Och med de läkemedel som finns kan flera patienter få bättre livskvalitet under sin sista tid, även om de avlider av sjukdomen.

Forskningen koncentreras i dag bland annat på att ta fram nya läkemedel och förbättra diagnosmetoderna. Man utvecklar dessutom cytostatikapreparaten så att dessa ska kunna samlas mer direkt i tumören och därigenom ha en kraftfullare effekt, samtidigt som biverkningarna blir mindre. Arbetet går framåt, trots att det är en svår uppgift. För, som Roger Henriksson påpekar, "tumörcellerna är faktiskt klokare än bakterieceller, de kan lära sig att överleva och undkomma till och med strålbehandling".

Finns det något sätt att undvika lungcancer?

- Rökstopp är A och O, det slår ut alla andra faktorer, betonar Roger Henriksson. Men man kan få lungcancer även utan att ha rökt, två av tio fall beror på annat än rökning. Asbest ska man naturligtvis undvika, det är lätt i dag eftersom det är förbjudet. Det kommer ofta larmrapporter om faran med bilavgaser och liknande men det finns inget bevisat samband mellan avgaser och lungcancer. Fast det säger ju sig självt att det är bättre att bo i ren luft än i smutsig!

Tretusen drabbas varje år

Varje år får knappt 3 000 personer i Sverige diagnosen lungcancer. Det är den femte vanligaste cancerformen. Rökning orsakar 80-90 procent av lungcancerfallen.

Lungcancer ger skiftande symtom och tyvärr upptäcks sjukdomen ofta i ett sent skede. Det vanligaste symtomet är ihållande hosta (inte förkylningshosta), som kan vara blodblandad. Andfåddhet, smärta i bröstkorgen och lunginflammation kan också vara symtom på lungcancer.

Cancern finns i flera olika varianter. De två huvudgrupperna är småcellig och icke småcellig lungcancer. Den småcelliga växer snabbt och sprider sig lätt till andra organ i kroppen. Denna typ av lungcancer går sällan att operera annat än i ett mycket tidigt stadium. Den behandlas i stället med cytostatika (cellgifter), ofta med tillägg av strålbehandling.

Kan opereras

Cirka 20 procent av patienterna med icke småcellig lungcancer kan opereras med goda resultat. Men de måste ha en tumör som inte spritt sig till andra organ eller som inte sitter i området mellan lungorna, där hjärtat och de stora blodkärlen finns. Vid operation tas en eller flera lunglober bort, i vissa fall hela lungan.

Numera ges ofta cellgifter som tilläggsbehandling, eftersom erfarenheten visat att detta botar fler patienter. Om inte hela tumören kunnat avlägsnas kan även strålning ges. Sedan några år prövas för vissa typer av patienter en kombinationsbehandling, där man ger cellgifter och strålbehandling samtidigt.

Dessa behandlingsmetoder kan kombineras med olika läkemedel. Ännu har det dock inte kommit fram något riktigt effektivt läkemedel som till exempel förhindrar återfall. Men de läkemedel som finns - i allmänhet som dropp - kan förlänga livet och minska symtomen hos åtskilliga patienter och till och med bota ett litet antal.

Om man kan botas beror på flera faktorer, bland annat på hur spridd sjukdomen är, patientens medicinska status och ålder. Läkemedlen hämmar tumörens tillväxt eller krymper den.

Skräddarsydd behandling

Behandlingen av lungcancerpatienter kommer i framtiden att skräddarsys för varje patient. Anledningen är bland annat att olika patienter får olika reaktioner på de läkemedel som ges. Man kommer att ha en "cocktail" av behandlingsmetoder som innehåller cytostatika, strålning, hormoner och nya generationer av läkemedel, som angriper speciella mekanismer som styr tillväxten av cancerceller.

Men det effektivaste "läkemedlet" är fortfarande att sluta röka. Rökning ger förhöjd risk för lungcancer och ökar också risken för andra cancerformer, bland annat cancer i strupen och munhålan. Rökstopp sänker risken, och tio-femton år efter man slutat har man nästan samma låga risk att få lungcancer som den som aldrig rökt.

Text: Ingrid Jacobsson

Mer på internet:
Läs mer om att få cancer på
infomedica.se.

Se tjänsten Rökfri med Apoteket Se produkter för att Sluta röka