Startsida > Rosa Oktober > Annas berättelse

Anna Stadling om sitt bröstcancerbesked: ”Det här är ett skämt”

Artisten Anna Stadlings resa från sjuk i bröstcancer till friskförklarad var som för många andra drabbade – oviss och främmande. Med hennes berättelse vill hon belysa vikten av att gå på sin mammografi, att uppskatta de små sakerna i livet och att våga vara rädd.

Innan beskedet – anade ingenting

Anna hör det till den skaran som varje år går på sin mammografi. Däremot erkänner hon vemodigt att hon varit dålig på att undersöka sina bröst själv. 

– Jag vet ju att jag borde göra det, men jag tror det är vanligt att inte veta hur man gör. Varför vissa väljer att inte undersöka sina bröst kan bero på andra saker också såklart. Kanske är man rädd för att upptäcka att något inte står rätt till.

Året var 2015 och Anna skulle i vanlig ordning gå på sitt årliga mammografibesök. Det var mycket som hände runtomkring henne det här året, bland annat en total helrenovering av hennes och mannen Peckas lägenhet.

Hon kände sig pigg och alert överlag och var därför inte orolig inför sitt besök. Men någon vecka senare får hon ett brev på posten som förklarar att hon blivit tillbakakallad för att ta fler mammografibilder.

Reaktionen vid beskedet

– När jag visade brevet för min kusin, som var hemma hos oss för att hjälpa till med renoveringen, så tänkte jag bara - det här är ett skämt, säger hon och fortsätter:

– Min man Pecka hade nämligen precis fått sitt prostatacancerbesked. Ska vi båda genomgå varsin cancerbehandling under en redan stressig och hektisk vardag med renovering och en liten son på 5 år som behöver extra tillsyn och omvårdnad? Vi båda hamnade i ett chocktillstånd givetvis.

Anna berättar att de var långt från det ”trevliga, sociala paret” den närmsta tiden, men att kärleken och tacksamheten över att de hade varandra gjorde att de lyckades ta sig igenom det.

En dag när de satt i renoveringskaoset, trötta och rädda, tittade de på varandra och brast ut i skratt.

– Vi kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Sen grät vi…

Operation och undersökningar – en oviss tid

Julen låg runt hörnet och Anna hade precis genomgått alla sina prover. Strax innan nyår ringer hennes läkare och berättar att hon måste komma upp till kliniken redan dagen efter. Under samtalet meddelar han att de har ändrat strategi för att få bort Annas knöl. Istället för att ta bort en tårtbit av bröstet och påbörja en strålbehandling handlade det nu om att ta bort hela bröstet.

– När jag satt där själv och fick höra det här hamnade jag i något slags vakuum, jag bara brast ut i gråt. Hur ska det här gå?

Veckorna innan operationen upplevdes som väldigt långa för Anna, många tankar hann komma och gå innan det var dags. Kommer jag dö? Vad händer om jag dör? Ska jag och min man genomgå våra operationer samtidigt? Vem tar hand om vår son?

Musiken och vännerna

Under behandling- och rehabiliteringsprocessen jobbar Anna fram mycket musik tillsammans med sin vän, artist och låtskrivaren, Andreas Mattson. Låtarna handlar om deras samtal där den här perioden genomsyrades i både text och melodi.

– För att komma till musikstudion tog jag en båt som gick mellan Norr Mälarstrand och Söder Mälarstrand i Stockholm. En båt som endast fanns under just den här perioden. Det var när jag mådde som värst och det kändes som en present, något som förenklade tillvaron något.

Anna pratar också om sin fina vänskapskrets. När både Anna och hennes man var nyopererade hängde deras vänner matkassar på deras dörrhandtag. Ibland kom de även och lagade middag eller bjöd på frukost.

– När jag var som svagast och allt sav hade runnit ur mig så fanns vännerna där och ställde upp. Sådant glömmer man inte.

Var öppen för processen

Idag genomgår tusentals kvinnor och män bröstcancerbehandlingar årligen i Sverige. Att alltfler överlever sin cancer är en milstolpe för framtida forskning och en ljusstrimma att hålla tag i när det känns som svårast för anhöriga och drabbade. 

– Om du har fått ett cancerbesked eller genomgår en behandling i detta nu är mitt råd att vara öppen för processen. Du kan inte bestämma hur du ska reagera och fungera. Det gäller att försöka följa med i det som händer och acceptera att behov kan komma och gå, säger Anna och fortsätter:

– Du får se hur du känner dag för dag. Hur mycket kraft har du just idag och vad orkar du just idag? Acceptera att du inte kan förändra situationen, bara att du ska ta dig igenom den. Jag vet att det känns otroligt ensamt att sitta där på britsen och bil ritad på och inte veta vad man ska vakna upp till.

Hon trycker också på vikten av att våga vara rädd och be om hjälp. Att hitta en plats där du känner att du kan vara dig själv och få utlopp för dina känslor. Det kan vara med familj, vänner eller hos en förening som Bröstcancerförbundet, som alltid välkomnar nya som behöver stöd och gemenskap med likasinnade.

5 år – den magiska siffran

Det var nu fem år sedan som Anna fick sin cancerdiagnos. Den heliga siffran som ska vara ett bevis på att en cancerdrabbad lyckats ta dig igenom ett besked, en behandling och en rehabilitering.

– Idag går jag på mina årliga mammografiundersökningar igen – med extra koll. Det jag kan känna är väl att jag är något mer stresskänslig och att jag orkar mindre än vad jag gjorde innan cancerbehandlingen. Men överlag känner jag mig piggare och nästa helt återhämtad. Min man mår också bra idag.

Som ambassadör för bröstcancerförbundet hjälper Anna Stadling förbundet och dess medlemmar med hjärtefrågor om bröstcancer som framförallt handlar om att kvinnor och män ska upptäcka sin cancer i tid, genom att undersöka sina bröst och gå på sin mammografi.

Idag är mammografi en kostnadsfri undersökning som finns tillgänglig i hela Sverige.

– Hade jag inte gått på min mammografi kanske det hade varit försent. Så snälla, ta din kallelse på allvar och gå och kolla dina bröst.