Apoliva Sollotion med manetskydd

Maneter tillhör stammen Nässeldjur som omfattar ca 10 000 arter relativt enkla djur. Till nässeldjur hör förutom maneter även hydror och koralldjur (där anemoner ingår). Nässeldjur kännetecknas av förekomsten av nässelceller.

Maneter uppkom tidigt i utvecklingen och de är enkelt uppbyggda. Kroppsväggen består av 2 vävnadslager och mellan dem kan det finnas en geléartad massa som mestadels består av vatten. Medusor är klockformade och simmar med nedåtriktad mun. Polyper sitter fast på botten och lever stillasittande och riktar munnen uppåt som till exempel koralldjur. Maneter är både medusor och polyper under olika delar av sitt utvecklingsstadium.

De finns i alla möjliga storlekar från den minsta polypen till de gigantiska brännmaneterna med 30 meter långa tentakler.

De flesta nässeldjur livnär sig av bytesdjur. De fångar dem med hjälp av sina nässelceller. Nässelcellerna sitter runt munnen och på långa fångsttrådar. Vid beröring skjuts en tråd som är förbunden med en giftblåsa ut och giftet bedövar eller dödar bytet. De större nässeldjuren är rovdjur och fångar stora byten som fiskar och eremitkräftor. Den vanligaste och viktigaste födan är små organismer som flyter omkring i vattnet. Förutom att fånga byten används nässelcellerna till försvar.

En nässelcell innehåller en behållare som kallas nässelkapsel. Kapseln innehåller en lång ihålig tråd som är vrängd ut och in på samma sätt som ett finger kan bli på en vante. Många nässelkapslar innehåller gift och kan också ha hullingar (som är inåtvända innan kapseln avfyrats).

Nässelcellen har på sin yta ett utskott som är känsligt för beröring och fungerar som utlösare. I det första steget stimulerar hudens sekretion, som består av socker och proteiner, nässelcellers kemiska receptorer. Hydrostatiskt tryck på 150-200 atmosfär uppstår inuti kapseln direkt innan avfyrning av nässeltråd.

När kapseln fyras av så ramlar ett lock av och den långa tråden inuti kapseln vrängs rätt med väldig kraft. Tråden kastas nu ut ur kapseln som ett spjut och tränger in djuret/människan som berört nässelcellen. Giftet tränger också in i huden. Hullingarna är nu utåtvända och gör att tråden stannar kvar.

Detta utsläpp tar inte mer än några mikrosekunder och dess acceleration är upp till 40 000 gånger större än tyngdkraftens. Det är ett av de hastigaste händelseförloppen upptäckta i hela naturen. Över 2000 trådar kan tränga igenom en kvadratmillimeter människohud under kontakten med manetens tentakel. Den massiva penetreringen med giftiga trådar orsakar smärta och inflammation.

Maneter förekommer med ca 14 arter i Sverige och ca 200 arter i hela världen.

Röd brännmanet förekommer i de kylslagna vattnen i Arktis, norra Atlanten och norra Stilla Havet. Tillväxt hos enstaka individerna hämmas i varmare vatten, varav de största exemplaren påträffas i de kallaste vattnen.

I Sverige påträffas denna manet längs med västkusten och in i den sydvästra delen av Östersjön. Det finns liknande maneter i haven runt Australien och Nya Zeeland som eventuellt är samma art. Färgen bestäms i hög grad av storleken. Stora individer har klarröd eller mörkt lila färg, medan små individer närmast är orangefärgade.

Den blå brännmaneten eller blåklintsmaneten finns i svenska vatten i Nordsjön, Skagerack och norra Kattegatt där den lever i öppet hav.

Kompassmanet är en manet som förekommer i alla världens tropiska och tempererade hav. Enstaka individer driver ibland med strömmar till Sveriges västkust.

Öronmanet på västkusten även kallad blåmanet är den vanligaste maneten i Sverige.

Lungmanet förekommer i norra Atlanten och Medelhavet. Arten är ovanlig i Sverige, men det händer att de driver in till Sveriges västkust med strömmar från söder under sensommaren och hösten.

Av ovanstående arter är det endast öronmaneten och lungmaneten som är ofarliga, kompassmanet har färre och kortare tentakler än röd brännmanet, men lär vara väl så smärtsam att komma i beröring med.

Maneter är frisimmande ryggradslösa nässeldjur som till mycket stor del består av vatten. Vissa maneter skall man akta sig för då de kan brännas mycket smärtsamt.

Brännmaneter har miljoner av nässelceller som liknar högteknologiska injektorer/insprutningspumpar. Nässelcellerna vilka dels sitter på tentaklerna, men i högre antal allt närmre manetens mun utsöndrar ett gift. Beröring av brännmaneter är mycket obehagligt och smärtsamt.

Brännmaneter förekommer överallt från Alaska till Antarktis. Somliga områden inom Indiska oceanen är mest farliga men på sistone har man även rapporterat dödsfall p.g.a brännskador av brännmaneter från Medelhavet i Italien.

I svenska vatten finns röd brännmanet, blå brännmanet och mer sällan kompassmanet som alla bränns obehagligt med sina tentakler. De ger oftast enbart lokala symptom. I svenska vatten blir den röda brännmaneten vanligen inte mer än 50-60 centimeter i diameter under badsäsongen. Under hösten kan enstaka exemplar dock bli närmare 1 meter i diameter.

I Bohuslän kan de uppträda i stort antal redan i slutet av maj, längs Hallandskusten kring midsommar och i Öresund från en bit in i juli. Brännmaneter trivs bäst i kallt vatten men det saknar betydelse när maneterna väl kommit in på grundare vatten. Brännmaneter kan uppträda i stora antal även vid relativt höga badtemperaturer. Brännmaneten fortplantar sig i svenska vatten längs hela västkusten ner till Öresund. De kan även följa strömmar in i sydvästra Östersjön.

Även på döda maneter eller delar av maneter utlöses dess nässelceller på samma sätt som på levande organismer. Att till exempel kasta stenar på brännmaneter i syfte att kunna bada är därför att betrakta som kontraproduktivt. Upptäcks enstaka exemplar på en badplats kan man plocka upp dem på land med hjälp av en håv. Maneten torkar då snabbt ut och även dess nässelceller förstörs.

Att simma eller dyka rakt på eller igenom ett större exemplar, så att stora delar av kroppsytan kommer i beröring med maneten kan fordra sjukhusvård. Användaren ska kontakta sjukvården vid större inflammationer orsakade av sting från brännmaneter.

Symptom efter sting varierar från måttligt retsamt och smärtsamt hudutslag till svår/allvarlig systematisk sjukdom och även, fast mycket sällan dödsfall.

Behandling sker först och främst genom att kvarsittande tentakler plockas bort med pincett. Många "huskurer" finns beskrivna, och av dessa måste främst metoden "att skrubba såren med sand" avskrivas, detta förvärrar endast skadan även om kvarvarande tentakler först har tagits bort. Spolning med sötvatten eller vinäger kan ge viss lindring. Svåra fall behandlas på sjukhus med antihistaminer och (vid behov) hjärt-lungräddning. De flesta dödsfall i samband med brännmaneter beror dock på drunkning eller hjärtinfarkter på djupt vatten.

Anemoner tillhör domänen nässeldjur och är därför nära besläktad med maneter. Några anemoner lever i symbios med anemonfiskar (clownfiskar). Symbiosen med clownfiskarna fungerar eftersom anemoner kan få matrester från fisken och anemonfisken i sin tur lever nära havsanemoner för att skydda sig mot rovfiskar genom att använda anemoners tentakler som tillflyktsort. När en rovfisk attackerar, dyker anemonfisken in i havsanemonen, vars nässelceller bränner rovfisken om denna fullföljer anfallet.

Tack vare ett speciellt slemlager är anemonfisken inte uppfattad som ett byte av anemonen. Borttagning av slemmet skulle utsätta fisken för anemonens giftiga tentakler och den skulle omedelbart bli stungen.

Det skyddande slemmet hos Clownfisken har utgjort grunden för framställningen av en solskyddskräm som också skyddar mot brännmaneter. Inhibitorer inbyggda i en extra vattenfast sollotion som inaktiverar nässelceller i flera biokemiska moment.

1. Sollotionen har en hal konsistens och reducerar tentaklers fattning om huden och omöjliggör på det sättet tentakeln att få tillräcklig kontakt med huden.
2. Sollotionen innehåller ett ämne som efterliknar/härmar brännmanetens klocka - maneten känner igen den, betraktar ett potentiellt offer som sig själv och bränner inte.
3. Sollotionen innehåller kalcium och magnesium som blockerar signalkanaler i cellmembranet och reducerar trycket i nässelkapseln som är nödvändigt för avfyrning av nässeltråden.

Det finns tre olika styrkor i serien: Solskyddsfaktor 6 (lågt solskydd), spf 25 (medelhögt solskydd) och spf 50 (högt solskydd).

Aktivering av nässelceller beror som beskrivits ovan på flera mekaniska och kemiska processer. Förståelsen för nässelcellens form och uppbyggnad samt biokemi i nässelceller möjliggjorde identifikation av ämnen som hämmar sting av brännmaneter. Det är dessa ämnen som har använts i utvecklingen av Apoliva sollotion med manetskydd.

Trots att brännmaneter fortfarande kan komma i kontakt med personer vilkas hud är täckt med sollotionen, så aktiveras inte brännmekanismen.

Det gäller att applicera rikligt med solskyddsmedel ca 10 minuter innan bad. Var speciellt noga med armar och ben. För lite solskyddsmedel ger avsevärt sämre skydd. Sollotionen är avsedd för att minska intensiteten eller helt förebygga sting. Den är inte tänkt som efterbehandling.

Ja, den eliminerar stimulering av nässelceller och penetrering av huden. Det finns 15000 sorters brännmaneter, nässelkoraler och anemoner. Denna stora stam har bara 30 gemensamma typer nässelceller som har samma sätt att fungera. Apoliva sollotion med manetskydd inaktiverar brännmekanismen och förväntas därför fungera mot alla.

Ja, det är de enda produkterna i Sverige som är testade och dokumenterade som effektiva mot brännmaneter. Det inkluderar kliniska dubbel-blinda tester i flera medicinska centra mot flera typer brännmaneter. De kliniska testerna var utförda på Sea Nettle i Stanford Hospital University, Box jellyfish i Bert Fish Medical Center i Florida and Rhopilema (toxisk brännmaneter i Medelhavet) i RAMBAM Hospital Israel. Alla tester påvisade att Apoliva sollotion med manetskydd ger effektivt skydd mot brännmanetens sting.

Andra tester utförda av ett japansk oberoende team tyder på att produkten ger skydd mot Blue Bottle (Physalia), Sea wasp, Box jellyfish. Cianea, Chrusaora, Chiropsalmus, Chiropsalmus quadrigatus, Charybdea rastoni Haeckel. De testerna visade också att Apoliva sollotion med manetskydd är effektivt mot de flesta, även farliga brännmaneter.

Eftersom sollotionerna är kliniskt testade och bevisat effektiva mot de flesta arter av brännmaneter kan man rekommendera dem både för bad på Västkusten och bad i varmare länder.

Sollotionerna är oparfymerade, dermatologiskt testade och anpassade för känslig hud. Därför kan vuxna och barn över 6 månader använda dem. De två högre faktorerna, spf 25 och spf 50, innehåller även vårdande Provitamin B5 och vitamin E.

Det är upp till varje individ att bestämma vilka risker man är villig att ta. Apoliva sollotion med manetskydd ska tas i förebyggande fall och skyddar rätt använt mot sting av de flesta typer av brännmaneter. Däremot är sollotionen ingen 100% garanti att inte bli stungen.

Nej, de ska inte användas som behandling om man blivit stungen. Användaren ska kontakta sjukvården vid större inflammationer orsakade av sting från brännmaneter.